I dag var en härlig dag om än väldigt blåsig, och den förgylldes utav lillnöten 3,5 år.
Vi kan även kalla henne "fröken kan själv"! Denna sötnöt får mig att le även de tyngsta dagar.
Kl 10 hämtade jag upp henne och redan utanför dörren hör jag hur hon säger "mamma, JAG SKA öppna!"
I dag ska vi gå på nyinvigning utav stadens ena konditori. Väl på plats inser jag att vi kom före vårat sällskap, så vi väljer bord och invänta våra vänner.
Sötnöten finner direkt ett litet bord med två gamla fåtöljer som står mitt i fönstret. Där slår hon sig ner. Med små fötter som dinglar en bit ovanför marken. Hon lutar huvudet mot händerna och utbrister rätt som det är högt: -"Vilket tråkigt liv jag har!"
Jag bara gapar, va sa hon? Samtidigt ser jag att den äldre damen vid bordet intill tittar storögt på lillnöten och sedan på mig...
Jag skrattar, och jag gör det högt! Du lilla älskade sötnöt, som har ett så tråkigt liv i väntan på sällskap, att du högt suckar och utbrister igen: " Vilket tråkigt liv jag har!!!!!"
Den äldre damens tankar vill jag inte ens veta- lillnöten och jag fortsätter att ha en trevlig dag tillsammans med vänner.
