ska man skratta eller...
Måste bara få skriva av mig lite om detta fenomen, singel livet!
Ja du, det här är helt galet, på några dagar har jag nu varit medlem på en kontaktsajt ute på nätet och jag kan börja med att berätta att jag hade ångest i fyra dagar... och hann på den tiden med att både skapa och radera fyra profiler, alla gånger slutade det med ett hjärta som satt uppe i halsen och rejäl andnöd!
Det här är då inget för mig!
Men inte vill jag gå här ensam hela livet, så påt igen, nytt mod och så...en skapad profil för femte gången gillt!
Andas,,, så där jag, det var väl inte så farligt? Men jo, fy så kusligt det är. Det känns som om man blottar sig totalt, och har man ingen bild blir det inga brev och har man bild blir det...
Jo om du bara visste vad det blir!
För att göra min historia så kort och så "läslustig" som möjligt gör vi så här, allt delas in i olika kategorier.
Först kommer det flirtar från de snåla, som inte betalar för att vara med på sidan och till dem kan man inte skriva brev, eller ens få brev utav dem, däremot kan de skicka små "flirtar" som "Du gör mig nyfiken", " Vill du gå på date med mig?" osv... Hur tänker man då?
Sen har vi de som bara är desperata... Kan säga att majoritetn av dessa män är lite äldre, typ i mammas ålder... och de skriver oftast att de är unga till sinnet... hm...och att man ser snygg ut! BLÄ!
Sen kommer de som ursäkta mig inte känns helt normala ( ja de måste ju med få leta efter den stora kärleken de med) men inte på min sida!
Sen kommer de lite mer udda, ett par som söker en tredje part för trevliga sköna stunder...men hallå hjälp!
Jag ÄR INTE intresserad och vill inte veta!!!!
Sen kommer de generösa (kanske panikslagna de med) som erbjuder en att följa med på semester, till nån fin stuga eller till någon fin ö...men hallå, inte åker då jag med någon som jag aldrig har träffat och knappt ens skrivit med till någon stuga!!!! Det kan ju dölja sig precis vad som helst där bakom???
Sen kommer de där fina, som har en mycket trevlig presentation, en fin bild, och som verka så där trevliga att man bara VILL VILL VILL ta kontakt... ja, men då vågar jag inte skriva! Ha ha...rädd för att den här personen spelar i en annan liga, varför skulle han vilja skriva/träffa mig? Ha ha,,, ja du, det är inte lätt att vara singel inte!
Och mitt i allt blir jag bara sååå trött... för in i brevlådan haglar det med, -hej vem är du, är du rätt för mig? Och när jag kikar in på dessa sidor finns där ingen info att läsa... och det enda man ser är att personen i fråga är 28 år, eller 63. Eller ännu värre, du ser läcker ut, ska vi hitta på något kul i natt?
Men vad säger då allt det här? Jo, att alla söker vi efter kärleken, någon att dela livets alla dagar med, både de bra och de mindre bra. Att få leva i tvåsamhet, att dela glädje och sorg, att göra saker tillsammans med...listan kan göras lång!
Jag är ingen som kan sätta mig över andra och tycka att de är ursäkta mitt utrtyck "nördiga" men hallå... ibland orkar jag bara inte med dem!, eller är det kan hända jag som är nördig?
Sen då... hur förklarar man genom text vem man är, vad man vill, vad man söker och allt det där man vill få till, för att mr RIGHT ska dyka upp?
Och åter funderar jag medans jag skrattar gott... -Är det här verkligen något för mig?
Nej, jag tror inte det!