fina människor...
En del möten med människor lämnar tydligare spår.
De spår som lämnas kvar sparas i livets databas långt inne i djupet, dit där bara en del får tillträde.
Genom dagarna som passerar lär vi oss en massa om oss själva, lärdomar om att vissa bör man hålla sig längre i från, andra kan man försöka att inte låta ta någon energi. Det kan vara tufft att stänga människor ute, men i bland är det ett måste för att själv klara sig och inte dras med i en negativ spiral.
Men vad är det då som gör att man i mellanåt är mer mottaglig för rätt personer? Att man plötsligt ser dem och kan ta dem till sig?
Jag vill tro att det beror på att det just nu är rätt tid.
Det här mötet skulle inte ha betytt något om det uppstått för ett år sedan...
