hittat i mina gömmor...

 
Varför är det så svårt att bara vara?
Vad är det som gör att man hela tiden ska fixa, dona och grejja?
Varför är det så svårt att bara vara still!
Kanske borde jag ha haft ett frågetecken efter sista raden,
men samtidigt är det ju ett konstaterande,
i allafall för min egen del.
 
Hursom... jag hade feber i lördags och kände mig bättre på söndagen så vad gör jag om inte
drar ut allt ur hyllorna och börjar gå igenom vad som ska sparas, slängas och flyttas på.
Där hitta jag en mapp märkt med
"Smärtans bön"
Mina dikter och texter ifrån de tuffa perioderna i mitt liv,
storgråtandes läste jag dem och åter så förflyttades jag tillbaka i tiden,
jag kände maktlösheten i smärtan och oron.
Men jag kunde även läsa in Guds närvaro i mitt liv,
mitt i det svårta så fanns han där med mig.
 
 
Tog den slut
 
Tog den slut
smärtan som höll mig vaken om natten
som värkte i själen
och höll min oro vid liv
 
tog den slut
gråten som dagligen rann över kinden
som skapade fåror i ögonens vrå
 
tog den slut
ångestens krampaktiga tag om min själ
natt efter natt i plågande land
 
ja, nog tog den slut
all min smärta och oro
min ångest min gråt
jaa, nog tog den slut
 
när Du tog den ut
 
Amen
 
 
 
Tacksam över att dessa dagar är slut,
att livet känns berikande och fyller mina dagar med just liv, mitt liv.
 
 
 
Bodil:

åhhh....................... Kram

Kommentera inlägget här: