adventstid kom...

 I skymningen mellan ljus och mörker finns DU Gud
Du möter mig just precis där jag är, ljus eller mörker spelar ingen roll.
Adventstid kom...
 Låt ditt budskap gripa tag i mig
och
låt mig föra det vidare till dem som mest behöver DIG.
 
 
 
Olivlunden är full utav doften från de solmogna frukterna på träden
solen har precis gått ner bakom husen.
På marken sitter hon, en ensammen ung kvinna med korgar i famnen
dagens arbete är långt i från över, maten ska förberedas och 
huset behöver sopas och djuren vill ha mat.
 
Med korgen under armen går hon in i det lilla enkla huset,
mörkret som möter henne där inne är lite ovant,
men vant och tryggt hittar hon i sitt egna hem.
 
Då hörs en röst tätt intill;
" Var hälsad du högt benådade! Herren är med dig!"
Rädd och mycket förvånad böjer hon sig ner, som för att ta skydd,
men den varma rösten talar igen och säger:
"Var inte rädd, Maria!"
Rummet fylls av förväntan och samtidigt en häpnad...
En ängel står framför henne...i hennes enkla hus
 
"Du har funnit nåd hos Gud,
Du ska bli havande och föda en son,
och du skall ge honom namnet Jesus"
 
Maria står kvar i mörkret
underbart lugn sprider sig i kroppen och tankarna rusar,
ord som försöker hitta sin rätta plats i de ord som ängeln faktiskt sa.
Ska jag, lilla jag bära Guds barn?
 
 
Här möter himmel jord
och Gud använder sig utav mäniskan på ett fantastiskt sätt!
Och...Gud fortsätter att använda människan än i dag.